RobinAidantausta

Länge sedan sist, minst sagt.
Men har man inte tid så har man inte, eller jo, tid finns det ju alltid men hur man prioriterar den är ju en helt annan sak, och jag väljer att prioritera den på helt annat tydligen. Inte nu för att se det som en bortförklaring för jag tycker att jag lagt min tid väl och bra på de som för mig betyder mest.

Det sägs att det är jul just nu, om jag kan hålla med är det väl lite delade meningar om då jag bla jobbar hela juldagen, julafton, annandagen, hela helgen osv. Men lite känsla mellan fingrarna återfann sig i alla fall idag medans de få julklappar som köpts slogs in, blandat med lite svordommar över att paket allt för sällan har enkla former så som en helt vanlig kvadrat eller liknande, papercut från inslagspappret och tejp som vägrade lossna från rullen. Men jag överlevde med nöd och näppa såhär i sista sekund.

Jag har dessutom äntligen förstått på något konstigt sätt varför alla dessa gubbar/män hela tiden ska skotta sin uppfart, gård, balkong, stig osvosv. För att det helt enkelt är kul och bildar något lite utav ett tvångsbetende. Missförstå mig rätt, jag har skottat vår uppfart, gård, parkering osvosv i mångamånga år (nästan något utav en del av min uppfostran?) Men aldrig riktigt sett glädjen i det hela och mest bara svurit över frysta fingrar och onda ryggar.
Jag har som sagt något av en slags altan/uteplats utanför lägenheten min, som jag så gott skottade upp för ett par veckor sedan. Därefter har snön fallit ner och förstört min fina skottning och tvångstankarna slår in; "såhär kan det ju inte se ut".
I samma veva som man planerar för att gå ut och skotta igen så slår en förkylning rätt in i kroppen, panik uppstår! (dock om men tyst och fridfullt)
Dagarna går medans man velar och tittar ut på snön som ligger där och väntar, som nästan med ett hånfullt leende lägger sig till rätta samtidigt som jag tycker mig se en snöflinga dimpa ner, visandes fingret och ropar ut; "Fuck you, vi lägger oss vart fan vi vill" (Typ något sånt).
Ända fram tills idag, idag då jag är något sånär ledig fram till kl halv 4 då jobbet börjar, idag då jag är frisk och idag då det inte är sjuttielva minusgrader ute.
Idag är dagen då jag drar på mig täckbyxorna och ett par lovikavantar och slås tillbaka!
Snön skall besegras och forseras bort från min altan/uteplats! Till attack!




Tillägg till snön; Ni får mer än gärna landa någon annanstans runt i kring i sisådär meterdjupa mängder så länge ni låter bli min altan/uteplats.

När får vi se dessa snömängder igen må tro: