Nu och Då..
Fick bilder skickade på min mail idag, bilder på min engång så fina vita klassiker.
Lite nostaligiskt var det att se bilderna.
Bilderna som föreställde min första bil.
En Volvo 740GL 1987 som jag en sommar fick av morsan min.
En helt orginal, inte mycket alls att titta på gammal volvo i relativt bra skick.
Som fattig student blev det inte mycket ombyggnationer även om tankarna fanns där.
Men lite Classic lack, sänkning och toning och lite små trimm så som en annan kam osv så blev det kommande vinter en rolig vinterpulka som det busades runt friskt med.
Även om det mest bara var bus så var det grymt lärorikt. Jag vill till och med påstå att om jag inte hade busat runt som man gjorde då så hade varit en sjukt kass bilförare.
Även om alla andra bara såg det som trams så lär man sig sjukt mkt, man får bilen att lyda minsta vink, man vet exakt hur man måste ratta, exakt hur man ska manövrera gasen och lådan.
Det är sånt man har haft nytta utav ute i trafiken då man kör "seriöst". Jag vet inte hur många gånger man fått sladd eller what ever och tack vare att man vet hur bilen beter sig på och över sin gräns av vad den klarar av kunnat parera upp bilen och fortsätta färden.
Men det går ju inte rätt alla gånger heller.
Jag har krockat en gång hitills på 3 år.
Under vintern, hade jag ett släp efter bilen. Kom rullandes ner mot en trafikerad korsning. Och när jag försöker bromsa så börjar bilen bara kana rakt fram.
Men just tack vare att man vet vart bilen har sin gräns så fick jag inte panik och tvärnita i blotta skräcken, utan jag lyckades hålla däcken olåsta och ratta bort så mycket det gick.
Men tyvärr räckte det inte och mötande bil var inte observant på att jag inte kunde få stopp på bilen, så det blev en smäll i sidan.
Och åter igen som fattig student så hände det inte mycket mer efter den krocken, bilen kördes in på parkeringen och där blev den stående ett par månader. Tills det blev dags för besiktning, då allt blev nödlagat så bilen var körbar under vintern i allafall..
Mot våren så blev det ekonomskt lite bättre klirr i kassan och Volvon fick smaka lite skaparglädje, någon månad senare såg det ut såhär:
Körde så sommaren ut och sålde sedan bort bilen mot hösten till en dåvarande arbetskollega efter att ha fått upp ögonen för Audi och spec Quattro.
Så bilen återställdes och såldes sedan bort för en struntsumma utav 3000:-. Den exakta summa för att betala försäkringen på den nya Audin.
Och nu idag så fick jag då bilder skickad från Gällivare där bilen tydligen rullar nu, väldigt ful och väldigt risig.
Synd, men jaa.. vad ska man göra...
Lite nostaligiskt var det att se bilderna.
Bilderna som föreställde min första bil.
En Volvo 740GL 1987 som jag en sommar fick av morsan min.
En helt orginal, inte mycket alls att titta på gammal volvo i relativt bra skick.
Som fattig student blev det inte mycket ombyggnationer även om tankarna fanns där.
Men lite Classic lack, sänkning och toning och lite små trimm så som en annan kam osv så blev det kommande vinter en rolig vinterpulka som det busades runt friskt med.
Även om det mest bara var bus så var det grymt lärorikt. Jag vill till och med påstå att om jag inte hade busat runt som man gjorde då så hade varit en sjukt kass bilförare.
Även om alla andra bara såg det som trams så lär man sig sjukt mkt, man får bilen att lyda minsta vink, man vet exakt hur man måste ratta, exakt hur man ska manövrera gasen och lådan.
Det är sånt man har haft nytta utav ute i trafiken då man kör "seriöst". Jag vet inte hur många gånger man fått sladd eller what ever och tack vare att man vet hur bilen beter sig på och över sin gräns av vad den klarar av kunnat parera upp bilen och fortsätta färden.
Men det går ju inte rätt alla gånger heller.
Jag har krockat en gång hitills på 3 år.
Under vintern, hade jag ett släp efter bilen. Kom rullandes ner mot en trafikerad korsning. Och när jag försöker bromsa så börjar bilen bara kana rakt fram.
Men just tack vare att man vet vart bilen har sin gräns så fick jag inte panik och tvärnita i blotta skräcken, utan jag lyckades hålla däcken olåsta och ratta bort så mycket det gick.
Men tyvärr räckte det inte och mötande bil var inte observant på att jag inte kunde få stopp på bilen, så det blev en smäll i sidan.
Och åter igen som fattig student så hände det inte mycket mer efter den krocken, bilen kördes in på parkeringen och där blev den stående ett par månader. Tills det blev dags för besiktning, då allt blev nödlagat så bilen var körbar under vintern i allafall..
Mot våren så blev det ekonomskt lite bättre klirr i kassan och Volvon fick smaka lite skaparglädje, någon månad senare såg det ut såhär:
Körde så sommaren ut och sålde sedan bort bilen mot hösten till en dåvarande arbetskollega efter att ha fått upp ögonen för Audi och spec Quattro.
Så bilen återställdes och såldes sedan bort för en struntsumma utav 3000:-. Den exakta summa för att betala försäkringen på den nya Audin.
Och nu idag så fick jag då bilder skickad från Gällivare där bilen tydligen rullar nu, väldigt ful och väldigt risig.
Synd, men jaa.. vad ska man göra...
01:24:26
Kommentarer
Jesper
Synd! Den var fräsch o fin.. under din tid.
Trackback
